Vårt behov av att synas, att vara någon, har gett sig tillkänna genom alla tider – om än genom olika uttryckssätt. Vi vill få vår röst hörd, vi vill få vårt sagt. Sedan antågandet av internet i våra liv så har bloggar och bloggande kommit att bli ett viktigt forum och en viktig kanal för detta behov. Det är fascinerande och fantastiskt att vi har detta sätt att kommunicera med vår omvärld.
För min del hade jag en period när jag använde bloggande på detta sätt. Eller för mig blev det ett sätt att helt enkelt få utlopp för tankar, för kreativitet. Det var framförallt under perioden när jag var föräldraledig med min äldsta dotter. Jag har alltid haft stor integritet. Därför handlade bloggen inte så mycket om vad jag gjorde, var jag var, vad jag hade på mig och så vidare, utan jag använde den mer till att ventilera tankar och reflektioner. Ja det var under småbarnstiden, när livet kretsade kring blöjor, mat- och sovtider och att få tag på de bästa babysakerna, som från Bigbaby och liknande aktörer. Jag förundras över hur fort den tiden gick.
Nu är barnen i skolåren. Bloggande är till viss del fortfarande en del av mitt liv. Men nu använder jag det till ännu mer kreativa texter, såsom låttexter och dikter tillsammans med bilder. Eftersom jag inte ser mig själv som en enastående fotograf så är jag glad att det finns sidor där man får ta del av andras fotografiska mästerverk.
Min önskan med mitt skrivande, om det så tagit sig i uttryck i bloggande, låttexter, dikter eller skönlitteratur har alltid varit att kommunicera något. Jag tänker på läsaren när jag skriver och brukar ha en fråga ringande i mitt inre när jag skriver: ”Vad hade jag själv behövt läsa?”. Det hjälper mig att hålla fokus i all typ av skapande. Jag tror det i slutändan kommer ned till den gyllene regeln från Bibeln (Matteusevangeliet 7:12) om att ”allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det skall ni också göra för dem”. Vilken genialisk regel för, inte bara bloggande, utan för livet.
Om man använder sitt bloggande som en kommunikationskanal, ett sätt att nå ut med ett budskap och inte primärt ett sätt att själv synas, så tror jag att chansen ökar att man skapar en blogg som man kan stå för i långa loppet. Förhoppningsvis kan man då långt efter att man avslutat den gå tillbaka till den och känna sig glad och stolt över den.
Vårt behov av att vara någon, att synas och att märkas hänger ihop med att vi vill göra skillnad. Vi vill sätta avtryck. Låt oss göra det, inte för att framhäva oss själva, men för att bana en väg för dem som kommer efter. Då kan bloggande få ett syfte som består.